Reflektera över ordet känslor. Något så starkt, så nära och så obestämbart. Något att avguda med en samtidig stor respekt. Känslor kan vara fantastiska och helt underbara men parallellt totala motsatsen. Likt drömmar under nattens stjärnhimmel. En fin dröm, något att längta till, i samma ögonblick som mardrömmen fruktas runt hörnet.
Tjeckien gav mig många skratt och underbara dagar, men också en känsla av frustration och besvikelse i insikten av att det inte är som det borde. Den minimala chansen existerade och läget är totalt förändrat. Italien gav mig ett nytt perspektiv, med en känsla av hopp, glädje och stark lycka. Människor från olika kontinenter, med kunskap och råd förgyllde dagarna veckan ut. Avslutningsvis på startlinjen med domare och eliten. Precis likt förr kändes det som att ingenting hade förändrats. Det var jag, här och nu tillsammans med båten och en lång rak bana. Vid startsignalen finns det inget annat. Jämlikt alla andra, inga hinder, inget att skylla på och framförallt inga annorlunda förutsättningar. Från start till mål. Endorfinrus som en naturlig belöning och en bästa vän. Känslan jag hade förr var tillbaka, den som jag så längtat efter.
Uppskatta känslan, lär dig av den och lyssna på den. Den talar trots allt om sanningen. Var inte rädd för de negativa, låt det komma, låt det släpps fritt och ge plats åt det på nytt hoppfulla. För vad hade toppar varit utan dalar? Vad hade livet varit utan känslor?